Vad fort man glömmer

Jag sitter här med Kevin i famnen. Han äter, igen och blöjan har nyligen blivit bajsad i och bytt. Hoppas att han somnar och sover bra sen.

Han somnade runt 20.30 och vaknade nu vid 2. Efter natten till igår, var vi helt utmattade hela dagen igår. 
Nellie var lite halvhöngig och vaknade titt som tätt, smått hysterisk och var det inte hon som vaknade, så var det kevins tur. 
Så igår bestämde vi oss vid klockan 22 att vi ville gå och lägga oss. 

Men det jag skulle komma till är att vad fort man glömmer. Det var inte länge sedan Nellie var så här liten, ändå förtränger man hur träligt det är att vara vaken om nätterna och hur mycket de små kissar och bajsar. 

Men så här mitt i natten när han vaknar och man är trött. Då stannas man upp för en stund och bara tittar på det lilla liv man har skapat. Vilken liten underbar människa det är! Han tittar med sina mörkblåa klarvakna ögon, får till ett leende till följd av något som kanske kittlas lite i magen, och jag kan inte låta bli att tycka om honom. Fina lilla människan. Och helt plötsligt gör det inget att han vaknat mitt i natten, för han är så fin att titta på!

Nu sover han igen så nu är det dags att sova!





En vecka har gått

Ja hur har vi det då? Med Kevin går det bra, än så länge. Det flyter på, han är snäll och go så här långt. 
De gånger han är ledsen vill han antingen äta (vilket han gör jämt) eller så vill han bara upp i famnen.
Annars gör han inte så mycket väsen av sig. Lilla människan.

Nellie tycker att det är kul med en bebis. Hon vill gärna pussas, gosa och hålla. Men hon har börjat testa oss istället. Det är väl mest jag som är utsatt. Vi kan sitta och sjunga ihop och ha kul och hon är glad, sedan, helt plötsligt så kan hon börja slåss, nypas eller bitas.

Jag tycker att det är så tråkigt och jag vet inte hur man ska hantera och bemöta sådant beteende.
Idag har hon i alla fall inte kastat sig på magen på golvet, skrikit och gråtit hysteriskt. Det är jag glad över. Det har varit bästa dagen hittills. Hoppas verkligen att det blir bättre tills Janne börjar jobba igen om en vecka.

Och jag då! Ont i ryggen och bäckenet... Jag blir så trött. Trodde att det skulle gå över efter att Kevin kommit ut.. men inte då. 
Visst, det går väl inte på en dag, men jag trodde ju åtminstone att det skulle vara bättre efter en vecka. 

Men vi får väl vänta och se om det går över snart. 
Som sagt, J börjar ju jobba om en vecka och jag blir själv med barnen, då vill jag gärna fungera i kroppen och orka med. 
Hoppas på förbättring!

Nu är det sovdags här!




Förlossningsberättelse, när Kevin kom till världen

Det var i lördags det satte igång och allt hände.

Jag hade lite "förvärkar" på förmiddagen runt 11, och vi åkte iväg och slängde massa skräp. Då tyckte jag att de började bli lite obehagliga.
Efter det åkte vi hem till Jannes föräldrar en stund och under kanske 40 minuter eller så, så hade jag haft ca 4-6 sammandragningar som varit obehagliga. Vi började klocka dom, åkte hem och åt och bestämde oss för att vi skulle lämna Nellie hos mina föräldrar.

Det var oregelbundna värkar och kom mellan 3-8 minuters mellanrum.

Så vi tyckte att det var bra att lämna Nellie så att det var gjort, i fall att vi skulle få bråttom iväg sen.

Vi åt lite mat, Nellie sov en stund och jag packade det sista. Då började de bli riktigt jobbiga. Jag visste inte hur jag skulle sitta eller vart jag skulle ta vägen, så när en del av dom kom stod jag på alla fyra på golvet och försökte hantera smärtan.
Jag tänkte många gånger på att jag hade gått så länge och väntat på ”det här”. På den där himla smärtan…

Vi åkte hem till mina föräldrar och jag hade en värk i bilen, som jag höll på att börja gråta av, och en när vi klev ur. Så jag fick sätta mig på huk och lutade mig in mot sätet. Mamma kom ut och mötte oss, hjälpte oss in med grejer och så.

Janne åkte till ICA och köpte lite frukt som jag ville ha med. Och medan han var iväg så ringde jag till förlossningen och frågade när de tyckte att vi skulle komma in. Klockan var då 15.00 när jag ringde. Jag trodde att jag skulle orka en stund till hemma. Eller ja, vi var ju hos mina föräldrar. Vi var i alla fall välkomna på en gång.
Men när Janne kom tillbaka så kände jag att värkarna var så jobbiga att det kändes bäst att åka in så att man ändå var i ”säkert förvar”.

När vi kom fram fick jag en värk ute på parkeringen och jag var tvungen att sätta mig ned på huk. Janne tog min hand och om jag inte minns fel så började jag gråta. Jag hann väl i princip resa mig upp och komma innanför porten innan nästa värk kom. Janne ringde på dörren och jag försökte hantera värken.

16.20 är det noterat att vi kom in. Vi kom in och först gick jag på toa. Då såg jag att jag hade börjat blöda, så jag sa det när jag kom ut, och barnmorskan sa att man kunde göra det när man BÖRJAR ÖPPNA SIG. Då kände jag att om jag hade börjat öppna mig och jag hade så ont så att jag höll på att avlida då, hur lång tid skulle då hela processen ta och hur mycket mer ont skulle jag få?

Vi kom in i undersökningsrummet och jag fick lägga mig på en brits. De kopplade på ctg och kollade sammandragningarna också. Låg där i ca 20 minuter och hade 4-5 värkar under tiden, grät gjorde jag med emellanåt och funderade på vad jag gett mig inpå, IGEN.
När det var färdigt så kände hon efter, och då säger hon att jag var 7-8 cm öppen. Då blev jag väldigt förvånad. Så det var inte så mycket tal om saken, jag blev "insydd" som barnmorskan uttryckte sig och jag fick komma in på ett rum.

När hon sa 7-8 cm så kändes det ändå lite peppande. Då hade jag ju ändå klarat av MASSOR hemma.

Janne plockade fram vindruvorna jag ville ha med och vi åt lite av dom, tog verkarna som kom och de var riktigt jobbiga.

Vid klockan 17.00 frågade barnmorskan mig om bedövning och just då tyckte jag att det kändes rätt okej, men att jag hade funderat på EDA, för det hade jag ju med Nellie.
Hon pratade med narkosläkaren och det var tydligen fullt upp där i helgen, med bland annat snitt, så han skulle förmodligen inte hinna med mig.

När jag fick det beskedet så kändes det typ hopplöst. Hur tusan skulle jag orka utan EDAN? Jag frågade om annat och hon sa att det inte fanns något som hade samman "verkan" som den. Vi pratade om lustgas och jag sa att jag inte gillade den sist, men att jag kan testa den i alla fall.

Vilket jag gjorde och jag fick lite annat att tänka på medan värkarna kom. Helt plötsligt så kom de jättetätt.
De hann lagom tona ut och jag fick andas lite och sedan kom de tillbaka. Jag skrek och grät i masken och trodde väl i princip att jag skulle avlida och funderade på hur länge det skulle hålla på. Klockan 17.10 kopplades den på.

Följande timme blev SKITJOBBIG. Riktigt jobbiga värkar kom och jag trodde att jag skulle avlida.

Efter en stund började det trycka på lite neråt och barnmorskan kände efter och då tyckte hon att jag var 9-10 cm öppen. Hon sa att hinnblåsan buktade jättemycket och att hon kände huvudet. Vid detta tillfälle kom värkarna näst intill på varandra. De hann precis tona ut, när jag såg på skärmen hur de kom tillbaka innan det ens knappt hade försvunnit och jag kommer ihåg hur jag flera gånger sa ”Åh nej inte igen”. Sedan var det bara på med masken och andas. Minns att jag skrek och grät i masken för att det gjorde så himla ont.

Så klockan 18.15 föreslog barnmorskan att vi skulle ha hål på hinnorna. Det första jag tänkte på då, var om det skulle göra ännu mer ont. Haha... och vi bestämde i alla fall att vi skulle ha hål på dom.

Fem minuter senare kom krystvärkarna. 18.25 kallades en till barnmorska in för att ”stötta med yttre press”. Hon hävde sig alltså på magen och det gjorde så ont överallt, och där låg jag och vrålade.

Så här i efterhand så ser jag mig själv som om jag sett mig genom hennes ögon. Hur jag ligger där med panik och smärta som heter duga och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Haha. Måste verkligen ha sett panikslagen ut.

Och jag minns hur hon försökte ”tala vett med mig” och lugna mig.

Klockan 18.34 så var allt över. Ut kom en mörkhårig och långhårig liten kille som skrek för fullt. Och det kan man ju förstå.

 






 
 4514 gram tung och 54 lång liten bebis fick vi  <3

Jag lovar

Ja jag lovar att jag ska berätta för er hur det gick, men just nu har vi fullt upp med två fina barn (den äldre är jättebökig) så just nu orkar jag inte. Har även feber, förmodligen feber som kan uppstå när mjölkproduktionen kommer igång. Så jag är lite trött. Men håll tillgodo!

:) 



Något kul

Ja, jag önskar att jag hade något kul att skriva om idag. Men det har jag tyvärr inte.
Meeen, jag måste ju skriva nåt. Kan ju inte låta er vara inne här och läsa och inte hitta ett nytt inlägg.
 
Fredag är det i alla fall. Imorgon har jag gått över 14 dagar. FJORTON DAGAR!
Jag blir så less. Och jag blir besviken och det känns som nåt slags misslyckande att kroppen inte vill sätta igång det av sig själv. Det var inte så här jag hade föreställt mig att det skulle bli.
Jag hade tänkt mig att det skulle få bli mer naturligt än vad det blev med Nellie, när jag var tvungen att få värkstimulerande dropp och hjälp.
Jag hade tänkt mig att värkarna skulle komma igång här hemma och när det var regelbundet och så vidare, så skulle vi sätta oss i bilen och åka iväg med hemska värkar. Vi skulle komma fram och jag skulle få stanna till och pina mig igenom en värk, för att sedan få komma in och få ett rum, undersökning och så vidare... Inte komma till förlossningen utan någonting :(
Det känns värdelöst. Fy... Det känns inte alls peppande...

12 dagar över...

Hallå alla.
Jag antar att många undrar hur det går egentligen, och det gör jag med. Jag har ju sedan i måndagen för två veckor sedan haft "förvärkar" som kommit och gått. De senaste dagarna har det varit mer än förut dock, men det ger sig ju. Så jag har inga större förhoppningar om att det ska bli "värre" när de väl kommer igen.
 
Idag ringde jag till specialistmödravården i alla fall, på inrådan av barnmorskan jag var till sist (den 6e) och vi fick tid på söndag (Vecka 43, 42+0) på förlossningen (eftersom att specialistmödravården är stängd då) 
Så dit ska vi på överburenhetskontroll. Fast å andra sidan så sa hon att vi skulle ha med grejerna och det lät som att jag skulle bli igångsatt, så om det blir en sådan kontroll då, vet jag inte. Vet inte riktigt hur det fungerar med de där kontrollerna.
 
Jaja!

Näe, nu är det dags att sova. Det är ju en dag imorgon med!
 
 

Rotfruktssoppa med purjotopping

Här kommer en god soppa som vi har gjort ett par gånger de senaste... två månaderna. Den var med i ett av Lidls reklamblad och så gott det var!


Ingredienser för fyra personer:

1 purjolök i bitar
1 litet blomkålshuvud i bitar
6 skalade potatisar i tärningar
2 morötter i bitar
1 gul lök i bitar
1 liter vatten
1 grönsaksbuljong
2 dl matlagningsgrädde
1 krm vitpeppar
1 msk olivolja
salt

Gör så här:

1. Fräs gullök, purjolök, potatis, blomkål och morötter i en kastrull med olja i
2. Tillsätt ca 1 liter vatten och grönsaksbuljongen. Låt det sedan koka i ca 15 minuter
3. Mixa alla ingredienser med en stavmixer, så att det blir jämnt och fint
4. Tillsätt grädden
5. Smaka av med salt och peppar
6. Servera med lite strimlad purjolök ovanpå och gärna med nybakat (affärsinköpt är okej ;) ) bröd

 
 
 
 
 
 

Nellies rum

Det enda som är kvar, det är taklampan som ska upp, och eventuellt någon tavellist också, annars är det färdigt.
Gjorde klart allt igår när Nellie var på förskolan. Kånkade på grejer och donade, trots att det var jobbigt och jag har ont. Och inte gjorde det att någon bebbe ville kolla ut.
Imorgon ska jag i alla fall ringa Specialistmödravården, och jag håller tummarna!
 
Här är rummet i alla fall!
 

Väggen är spacklad och slipad


Efter





 
Sängen är målad och klar, införskaffad på auktion
 

Älskar lådorna från Ellos, som jag köpte två nya av (i rosa, denna gång)


Det är inte bara Nellie som tycker om den nya sängen


Älskar tapeten!


Den ena hyllan hade Nellie i gamla rummet, och den andra snodde jag från vår hall.
Så nu är det rörigt där istället...




Alla hennes leksaker ryms mycket bättre nu, och man får till och med plats att sitta på
golvet och leka. Nya gardiner är det också. Finns på Jotex och Ellos.














Bilden är tagen från dörren. Känner mig supernöjd med hur det blev i hennes rum! Toppen toppen toppen!






Fixa i Nellies rum

God morgon!
Idag är det tisdag och Nellie är på förskolan. Igår blev hennes rum färdigtapetserat. Hihi. Så idag ska jag fixa och dona därinne. Bära över hennes möbler och grejer. Det ska bli så kul!
Det är så roligt att hon ska få ett stort och rymligt rum att leka i.

Det rummet hon har nu, där är det ju grejer längs med hela väggarna. Hon får ju knappt plats att leka därinne. Men snart är det slut på trångt på rummet! =)

Börjar bli måttligt trött på att vara gravid. Är så trött i ryggen och bäckenet. (Som att ni inte redan visste om det)
Känner mig som en gammal kärring när jag ska resa mig upp från sängen på nätterna och morgnarna, för att det är så stelt och gör ont.
Är även måttligt trött på dessa förvärkar som har kommit och gått i två veckor nu. De två senaste dagarna har jag haft det mer, och jag hoppas innerligt att det ska få sätta igång och samtidigt så tänker jag att "det går snart över" och visst gör det det.
Himla förvärkar.

Jaja. Fix i Nellies rum var det ju! :)

Måndag

God förmiddag! Idag var det alltså måndag. Nellie har varit vaken sedan sju och vi ligger fortfarande i sängen. Jag har hoppats på i två timmar nu att hon ska somna om, men det gör hon ju inte...
Och jag är så himla trött. Ont gör det också.

Och inte har jag en susning om vad vi ska göra idag. 
Framförallt på eftermiddagen.
Just nu känns det mest segt och drygt, men det är väl för att jag bara går och väntar.... och inget händer (som ni vet)

Hade massor med förvärkar igår kväll, till och från mellan 18-23 typ. Men inget mer... Tröttsamt.



Sovdags

Nu är det sovdags hemma hos oss. Eller ja, Nellie sover sedan ett par timmar tillbaka och jag ska lägga mig nu.
Vi har farit och flängt hos fäder idag med blommor och trisslotter. Träffat fina familjerna.
Nu på kvällen kom Annica och Anton hit och umgicks lite. Det var ett tag sedan båda var här, så det var trevligt.

Ingen bebis idag heller. Som sagt, jag är inställd på att jag får åka in på fredag för kontroll och eventuell igångsättning. Det är lika bra. Men inom en vecka så har vi ju vår bebis i alla fall, man får trösta sig med det.
Måste säga att det var en väldigt enträgen bebis det här, hehe. 8 dagar över. Imorgon 9.
 
Jag hoppas på imorgon (jag har hoppats på imorgon i två veckor då, sedan förvärkarna började, haha...) just för att det är den 11/11 och Nellie är född 4/4. Vore inte det lite "kul"? :)
 
Ni kan ju hjälpa till att hoppas lite åt oss. Och så kan vi hoppas att när det väl är dags, att vi har hunnit köpa vindruvor. För det vill jag ha med till förlossningen.

God natt alla!

Om igångsättning...

Fybubblan. Läste om det idag. Inte på vilken sida som helst utan på 1177. Och det lät inte alls kul.
Låt mig citera:

Beslut om igångsättning:
"Läkaren gör även en gynekologisk undersökning för att känna om livmodertappen är tillräckligt mogen för att en igångsättning ska lyckas. När man fått beskedet om att förlossningen bör sättas igång, pratar man tillsammans med läkaren och barnmorskan om hur detta ska gå till och vilken metod som passar bäst."
 
Innan igångsättning:
"Det görs en gynekologisk undersökning igen för att bedöma livmodertappen. Vilken metod som används kan bero på individuella faktorer och på hur mogen livmodertappen är. Ibland kombineras de olika metoderna."
 
Hur lång tid tar det?
"Det är olika hur man reagerar på metoderna. Det går därför inte att förutsäga hur lång tid förlossningen kommer att ta. Ibland kan det dröja upp till två dygn från det att igångsättningen inletts till dess att förlossningen startar.

Om igångsättningen görs innan kroppen är redo kan det ibland krävas flera behandlingar innan förlossningen verkligen startar. Ofta kan man behöva börja med gel eller slidstavar en dag för att nästa dag bedöma om det går att sätta dropp eller om det behövs ytterligare gel eller stav. Om förlossningen inte sätter i gång efter upprepade försök kan den behöva avslutats med ett kejsarsnitt.
"
 
Vad jag inte ser fram emot det....

Lördag

Hallå, ingen bebis än. Det är väl lika bra att jag talar om det.

Idag har vi haft en mysfrulle. Lite halvlång, och mysig. Nellie ville ju inte sitta still och äta "fint". Så hon fick springa omkring och klättra upp på stolen bredvid Janne. För där vill hon gärna sitta.
Janne var upp på stan och köpte nybakat bröd. Det satt fint vill jag lova!
 
På dagens agenda då... Ja, det var väl tal om att plocka lite i trädgården. I det här tråkiga vädret. Sedan ska vi bära in Nellies säng från garaget, slipa väggar och kanske att någon våd åker upp. Det hoppas jag på. För nu vill jag göra fint därinne :)
 


 






BF+6

Sitter i lilla trappen här hemma och väntar på att tvättmaskinen ska bli färdig. 
Har vattnat lite blommor, städat toaletten och plockat undan lite här hemma. 
Behöver plocka lite mer, och så behövs det dammsugas.
Det är ju trevligt om det kan få bli städat till helgen. Speciellt om lilla bebisen får för sig att komma, så får vi landa i ett städat hem sen i alla fall. Det vore skönt. Och att slippa känna att man hade behövt göra "det där, och det där"

Nellie fick inviga sin nya vinterjacka idag, och de nya vantarna som jag köpte på tjejkvällen på stan igår. Och så fick hon på sig kusinens gamla vinterskor. Känns som att det börjar bli dags för lite varmare kläder.
Kändes kluvet att lämna henne på förskolan idag, då det var ett par som åkt på magsjuka. Fast, hon kanske redan är smittad, det vet man ju inte...

Bara de få metrarna vi gick från cykeln och in på förskolan var jobbiga, och kvällen på stan igår var jobbig.
Jag har så ont i ryggen och bäckenet nu att jag snart smäller av. Jag är riktigt trött på det. 
Det tar tid att göra det jag vill göra, just för att det gör ont.
Och det känns så sorgligt att Nellie ska behöva vara hemma med mig som inte orkar sätta sig på golvet och följa med överallt, lyfta på henne för att hon vill "komma". 
Och jag försöker förklara för henne att jag inte orkar för att jag har ont och är trött. Men hur ska lilla hon förstå?
Därför känns det bra för bådas skull, tycker jag, att hon har förskolan. Att hon har andra att leka och bråka med, att hon blir sysselsatt och sedd. 
Åtminstone tre dagar i veckan på fem timmar/dagen, så har hon nåt att göra. Och hon verkar trivas och tycka att det är kul. Det vill jag ju att hon ska få ha. Hon förtjänar att få träffa andra i sin ålder, leka och ha kul. Inte sitta hemma fem dagar i veckan med en mamma som inte orkar. Orkar. Vad jag ogillar det ordet. Men jag är trött och har ont. 

Så idag kändes det som sagt kluvet.. när det går magsjuka. Men jag håller tummarna. Vi får väl tvätta händer, sprita av och byta kläder sen. 

Älskade lilla unge.




Lite gravidtankar

Ja, idag är det 3 dagar "över tiden" om man utgår ifrån rutinultraljudet.
Från förra måndagen till igår, så har jag vid tre tillfällen haft förvärkar. Det har kanske varit 2-4 stycken varje gång, som har känts lite, och varit obehagliga (sammandragningar har jag ju typ hela tiden ändå) och sedan bara slutat.
Och när man pratar med folk så är det många som säger nåt i stil med "Men då känner du ju nåt i alla fall"
Ja, jo... men det händer ju inget mer. Då spelar ju inte förvärkarna så stor roll om det inte sätter igång. För nu har jag ju haft det från och till i en vecka.

En del, deras vatten går ju och då vet man att det är på g. DÅ kan man säga att "du känner ju nåt i alla fall". Haha :)
Förstår ni hur jag menar? :)

Just nu känner jag mig inte speciellt bitter över att det inte har satt igång än. Men jag kan ju tycka att det inte är till någon "tröst" när någon säger att "man känner nåt i alla fall". Just precis för att förvärkar betyder ju inte att förlossningen har påbörjats och att det är på gång "just nu".
 
Och jag är inte bitter eller irriterad över att någon har sagt så. Jag tycker bara att det är lite "kul" att uttrycka sig så, när det ändå inte betyder att det är på g.

Nu vet jag ju att inom 11 dagar är ju bebisen här. Men både slemproppen kan ju lossna långt innan, och förvärkar kan man ju också ha ett tag innan det är dags.
Vad skrev jag? 11 dagar... jisses. Snart är bebisen här!
 
 

Fikastund

Det är ju måndag idag och det betyder att det inte var någon förskola för Nellies del. Vi har varit ute lite och gått med vagnen. Hon somnade och sov i 1 h 40 min. JÄTTESKÖNT. Jag är så himla trött av mig så jag blir inte sur av att få sova ;)

På eftermiddagen kände jag att det vore mysigt att få fika lite när min käresta kommit hem. Så jag slängde ihop en rulltårta. Olika recept varje gång, och jag vet inte vilket jag gillar bäst. "Pösig" eller "kompakt"?
Men det blev gott! Och vi fikade när Janne kom hem.
 
Nellie var så rolig. Jag satt på en stol i köket och vi sjöng "I ett hus i skogens slut". Helt plötsligt hyschar hon åt mig och sätter fingret för munnen, står och lyssnar och ser fundersam ut. "Pappa!" skriker hon samtidigt som vi hörde hur han satte nyckeln i låset och låste upp, och hon sprang iväg. Hur tusan hörde hon att han kom hem? Haha :)
 
 



 
 

Sovrummet

Nu känns det som att jag kan visa upp sovrummet lite mer. Och det är roligare att fota när det är fint väder ute ;)
Vaggan står färdig och väntar på bebisen. BF+2 idag. Det är många som tror att den kommer idag eller imorgon, vi får helt enkelt se :)

Igår satte vi i alla fall upp lamporna vid nattduksborden. Hur skönt som helst att få ha en lampa att tända.
Sänggaveln fick dock stå kvar på golvet (den lär väl aldrig komma upp)
 
Men det känns hur bra som helst med att ha bytt sovrum, vilket var ett tag sedan. Det känns som att sängen var som gjord för vårt grå/vit-randiga rum :)
 








 

Sovdags

Här är jag! Och ingen bebis så långt ögat kan nå.
Mig gör det inget att gå över tiden lite. Inte för väntans skull i alla fall, för jag vet att när som helst sätter det igång. Det oroar jag mig inte för ;)
Dessutom är det ju "roligt" om det blir ungefär samtidigt som jag fick Nellie, så man kan jämföra vikt och längd på dom. Om de är nå lika. Föds någon "tidigt" och någon "sent" går det ju inte att jämföra på samma sätt.

Det enda som är jobbigt med väntan är ju att jag är ungefär lika smidig som en valross. Ont nedtill i ryggen och i bäckenet gör ju att jag känner mig halvt handikappad också...
Fick så dåligt samvete idag när det gjorde ont och Nellie så gärna ville att jag skulle följa med in på hennes rum och sitta på golvet.
Jag orkar inte just nu... Och det känns jobbigt. Att inte heller kunna förklara för det lilla livet, för hon förstår ju inte helt, även om hon låter hur klok som helst när hon svarar när man säger något eller förklarar. 

Men snart är magen borta och förhoppningsvis krämporna med. Fast det kommer säkert ett gäng nya efter förlossningen.. 
Det ska bli intressant att se hur man pusslar ihop den vardagen, med inte bara ett barn, utan TVÅ.
Och jag längtar efter att få ta ut dom i syskonvagnen :)

Ja. Kommer ingen bebis imorgon så ska det fixas lite med belysningen här i sovrummet. Måste ha lampa vid nattduksbordet... Ska även försöka spackla i Nellies nya rum och måla en sväng på hennes säng.
Det är mycket nu, men det är väl rätt bra det med :)


Fick förresten ett sms igår från en av mina närmsta vänner som hoppas att allt ska gå bra sen när det sätter igång. Det var fint av henne! 
Tror inte är mer än ett par stycken som sagt nåt om det. 
Som sagt, det var fint! Och uppskattat att hon tog sig tid att "önska lycka till"
Och så är jag förvånad över att folk inte hör av sig och frågar om hur jag mår och om jag har några känningar. 
Det är lite som skiljer sig från när vi väntade Nellie. Men det kanske var mer intressant då, eftersom att det var första, jag vet inte :)

Nu ska jag sova iaf, god natt alla!

BF, v 39+6

Idag är det den 2 november och det betyder att graviditeten är fullgången. 
Det är idag som det är BF, men att bebisen skulle komma just idag är väl inte så troligt kanske. Läste någonstans att det bara är 5% som föds på bf-datumet.
Men nu är dagen här, den som jag har räknat ned till. Inte för att jag har trott att den ska komma just idag, utan för att det är fullgånget. Man måste ju ha en dag att se fram emot och räkna ned till :)


I natt har Nellie sovit hos oss hela natten. Hon har vridit och vänt på sig, varit vaken, sparkats, lagt armarna om en, gråtit och pratar omvartannat. 
Så jag har sovit som en, jag vet inte vad. 
Till råga på det så har det gjort ont i ryggen och bäckenet hela natten. Nu är det värre än vanligt och jag känner mig som en valross så fort jag ska vända på mig. Det tar ju en stund att komma runt.
Har jag legat på ett sätt i drygt en timme, så knakar det som tusan i bäckenet när jag vänder på mig och det är obehagligt. 

Men jag hoppas att det över snart :)

Är vi hemma ikväll så ska vi gå på kyrkogården en sväng och tända ljus. Det är mysigt!



En dag kvar!

Till er som är nyfikna, så är det inte någon bebis på g än. Inget oktoberbarn med andra ord. För nu har det slagit om till november, och hur konstigt känns inte det? 
Tiden går så väldigt fort... 

Ligger här i sängen och ska sova strax. 
Idag är det en dag kvar till bf. 
Jag funderar mycket och jag tänker att jag kanske ska sluta tänka på förlossningen. Det gör mig ju inget gott att grubbla över det. Fast samtidigt så... är det himla svårt att låta bli.

Jaja. Jag ska sova nu och invänta vår novemberbebis! 

Är det på g, så lovar jag att föräldrar och syskon får reda på det, oroa er inte ;)

Matbloggstoppen